-Det är faktiskt idag på dagen den 22 oktober för 33 år sedan jag skrev kontrakt på min stuga i Ullna, berättar Malin Ögren. Här berättar Malin vidare om pionjärtiden 1986 då området bildades:
Jag bor i stuga 73 på Ullna Södra och är nu, såvitt jag förstår, inte den äldsta personen här, men i alla fall äldsta medlem i föreningen, dvs den som byggde som en av de första som fortfarande är kvar.
Vi var fem som började: jag i 73an, Sigge Kling i 93an, Siv Nilsson i 94an, Henry Isaksson i 122an på Ullna Södra och vår förste ordförande Härje Larsson i hus 13 på Ullna Norra. Av dessa är jag nu ensam kvar sedan hus 94 och 122 nyligen sålts. Vi byggde alla Vadsbo-hus och alla har nu nya ägare och vissa har till och med hunnit med fler ägarbyten.
Jag hörde talas om ett blivande kolonistugeområde när jag satt som förtroendevald i Täbys Miljö och Hälsoskyddsnämnd där vi hade ärendet för yttrande.
Jag höll ändå på att missa starten, men av en slump såg jag en notis i Täbyspegeln att föreningen skulle bildas ”samma kväll” i Täby kommuns matsal. Jag susade dit och skrev på en intresseanmälan. Det var på hösten 1985 och Härje Larsson åtog sig att bli förste ordförande för Ullna koloniträdgårdsförening. Mitt arrendeavtal är daterat 1986-11-10 av Härje Larsson och mig, som på den tiden hette Lönnström och då var ensamstående mamma med tonårig dotter.
Jag skrev leveransavtal med Vadsbostugan den 22 oktober 1986. Vadsbostugan var den enda som erbjöd totalentreprenad, vilket var helt nödvändigt för mig som inte hade någon som helst byggerfarenhet och ingen som kunde hjälpa mig med någonting. Dessutom hade jag varken bil eller körkort.
Totalentreprenad visade sig vara ett snårigt begrepp. Det skulle anläggas grund, dras el, få huset rest etc. Grunden och elen gick bra, men sedan började kostnaderna skena. Huset som jag ursprungligen tecknat mig för blev plötsligt väldigt mycket dyrare. Jag var livrädd för att jag inte skulle klara affären ekonomiskt. Jag ringde Vadsbostugans VD och bad att få byta till en billigare stugmodell. Det gick vägen och den nya husmodellen levererades den 16 februari 1987.
Den förste snickaren reste huset och hoppade sen av. Byggherren lovade nya saker som inte höll. Jag tänkte att jag tagit fan i båten och undrade hur i hela friden jag skulle ro båten iland. Men fan flög i mig också och jag blev lika fräck tillbaka och det verkade vara tricket! En ny jättereko snickare kom och färdigställde alla snickerier inomhus. Jag tapetserade själv och målade invändigt och den 9 mars 1987 stod mitt hus färdigt för inflyttning.
Nedan några bilder som visar hur det såg ut.
